Italienska viner


Att försöka beskriva italienska viner i två meningar är lönlöst. Italien är det land som besitter det rikaste arvet i världen av druvsorter, produktionsmetoder samt mikroklimatiska förhållanden med olika jordmåner, luftfuktighet osv.



Inom samma distrikt kan det ofta förekomma vitt olika uttryck på samma druva beroende på olika jordmåner, mikroklimatiska förhållanden osv. Denna rikedom och fantasi av uttryck på den italienska vinkartan, gör det naturligtvis svårt för konsumenten att övergreppa de italienska vinerna.

Ser man till Australien så är det lättare för en konsument att ta in budskapet; vinerna baserar oftast på 5 olika druvsorter och man marknadsför sig oftast som en producent från Australien, vilket gör det lättare ”to get across”.

För en italiensk producent som producerar vin inom DOC-området Morellino di Scansano måste först förklara var han håller hus, vilka druvor han använder i sin produktion och varför just hans Morellino är bättre än sin grannes. Men tar man sig tid att undersöka, att skaffa information, upptäcker man ofta en fantastisk passion och vilja att uppnå något stort från producentens sida.

Det handlar inte om att anpassa sig till det marknaden efterfrågar för tillfället utan man producerar viner i stor utsträckning med respekt för de inhemska traditionerna. Man vill använda lokala druvor som genom decennier, sekler har funnit sig tillrätta i sin klimatzon.


Italien



Fakta:
Odlingsareal är över 900.000 hektar
Produktionen är drygt 50 miljoner hektoliter
Fyra olika vinklasser:
DOCG som är den högsta följt av DOC, IGT och Vino da Tavola som är ett bordsvin.
20 vinregioner
Över 2000 olika druvor.
Blå: sangiovese, barbera merlot, negroamaro och montepulciano. Gröna: cataratto, trebbiano och malvasia

Mitt råd till dig som är intresserad av att lära dig mer om italienska viner är att bekanta dig med viner baserade på druvorna Sangiovese (Chianti) och Montepulciano (Montepulciano d’Abruzzo eller varför inte en Rosso Conero). Dessa två druvor är lite enklare att närma sig i ett första steg än till exempel Nebbiolo (Barolo) eller Barbera eller Corvina (Amarone).

När man väl skaffat sig en grund att stå på blir det roligare att dricka de italienska vinerna. Har man dessutom en djupare insikt i vad det är man dricker och vilket arbete och tradition som finns bakom varje flaska, fylls man av respekt och upplevelsen blir än mer fantastisk.

Magnus Saccone